Lotta: ”Jag vill vara kvar så länge jag kan!”

#StoltStorasköndalare

Ann-Charlotte Arndt, intagningssjuksköterska på Neurologiska rehabiliteringskliniken

Att hon trivs på sitt jobb behöver hon inte säga. Det kan man förstå när Ann-Charlotte Arndt, eller Lotta som hon kallas, berättar att hon jobbat för Stiftelsen Stora Sköndal i 44 år. När hon beskriver sin tid på stiftelsen låter det som mer än ett jobb. Och det har det faktiskt också varit. Under många år bodde Ann-Charlotte i en av stiftelsens personalbostäder.

– Jag är faktiskt född precis utanför grindarna till området. Så jag har inte färdats så långt, inte geografiskt i alla fall, säger hon.

Men yrkesmässigt har hon inte stått och stampat, utan utvecklats och vågat testa nya utmaningar. Första jobbet som 17-åring fick hon på ett avdelningskök inom äldreomsorgen på Stora Sköndal, tack vare sin mamma, som också jobbade här då.

Så småningom utbildade hon sig till undersköterska och sedan till sjuksköterska. Men har alltid haft kvar sin anställning på Stora Sköndal. Inom stiftelsen har hon hunnit med jobb både inom socialpsykiatrin och äldreomsorgen för att nu, sedan tio år tillbaka, ha landat i rollen som intagningssjuksköterska på Stora Sköndals neurologiska rehabiliteringsklinik. Ett jobb som innebär mycket planering och organisering, något hon blivit bra på med åren.

– Det är ett fritt jobb där jag får styra mycket själv. Det uppskattar jag och är gärna flexibel tillbaka. Jag hjälper till och stöttar upp där jag kan i verksamheten, om jag har en lugn dag med få remisser. Man måste hjälpas åt på en arbetsplats.

Men visst har det under årens gång funnits andra drömmar, till och från. Till exempel hade hon tänkt säga upp sig vid 50, för att jobba i hälsokostbutik. Något som av olika skäl aldrig realiserades. Dessutom tog hon lärdom av sina kollegor, som slutade – och som sen kom tillbaka igen.

– Det är inte bara en jobbkompis som återvänt. Jag har minst tre exempel på tillbakavändare. Hade jag slutat tror jag det blivit samma för mig. Jag trivs så gott här och vill inte sluta. Jag vill vara kvar så länge jag kan. 

”Man känner att man har ett viktigt jobb”

Lotta tycker att det är speciellt att jobba hos en idéburen aktör. Som medarbetare känner hon ett engagemang, inte bara i den egna verksamheten, utan i hela stiftelsen. Det tror hon inte att hon hade känt om hon jobbade i en kommersiell koncern.

– Här på Stora Sköndal bjuds vi in och får veta hur det går, för att vi ska förstå och kunna vara med och ta ansvar. Det uppskattar jag.

Även om hon som intagningssjuksköterska inte jobbar lika nära patienterna som hon gjort tidigare i sin karriär så påverkar jobbet henne fortfarande, och de livsöden som hon i yrket får ta del av.

– När jag jobbade i äldreomsorgen var döden naturlig, för vissa var den till och med efterlängtad. Men här, på neurologiska kliniken, kan vi möta unga människor med tumörer i hjärnan, som vi vet inte kommer klara sig. Det är tufft. Men det gör också att man känner att man har ett viktigt jobb, att göra den sista tiden så bra som möjligt.

Högt och lågt, glädje och sorg. För Lotta har jobbet krävt mycket, men det har gett desto mer.

– Jag träffade faktiskt min bästa kompis här. Vi jobbade ihop i många år och hade så roligt. Nu bor hon på Gotland och tycker jag ska flytta dit. Än har jag några år kvar av jobb, men vi får väl se vad som händer efter pensionen…

Under vinjetten #StoltStoraSköndalare får du möta våra Stolta Storasköndalare. Den viktigaste resursen vi har. Medarbetare som genom sitt kunnande och sitt engagemang, gör livet bättre för alla dem vi har äran att stötta runt om i våra verksamheter.