Villa Tollares 101-åring romandebuterar

Henry Egidius har flera fackböcker bakom sig. Men nu, vid 101 års ålder, kommer hans skönlitterära debut. Boken Relationer speglar olika delar av hans liv, inte minst det han lever just nu, på Stora Sköndals äldreboende Villa Tollare i Nacka.

Utan Ajla, ingen bok. Det är Henry tydlig med. Att de har en unik relation kan man ana med blotta ögat. När de börjar prata, och berättar om sin vänskap, blir det glasklart. Henry Egidius och aktivitetscoachen Ajla Imamovic är tvillingsjälar. Olika ålder, kön och bakgrund, men med samma grundpersonlighet.

– Vi är öppna, accepterande och positiva människor, konstaterar de gemensamt.

Henrys och Ajlas relation är ramberättelsen i den bok Henry skrivit, där hans olika relationer genom livet får ta plats. De två lärde känna varandra när Henry flyttade till äldreboendet Villa Tollare med sin fru. Ajla, som jobbar som aktivitetscoach, har kontakt med de flesta i sitt uppdrag att skapa en meningsfull vardag för de boende. När Henrys fru dog fanns Ajla där och hon och Henry lärde känna varandra bättre.

Henry blir varm i hjärtat bara av att prata om deras vänskap. De tycker båda att den växte i takt med antalet sidor Henry skrev.

– I och med arbetet med boken så uppstod något märkligt, en väldigt speciell typ av vänskap. En sådan som känns i hela hjärtat. Jag blir glad bara jag får en skymt av Ajla, säger Henry.

Henry menar att de har bokskrivandet att tacka för sin vänskap. Berättandets magi knöt dem samman och fick dem att lära känna varandra på ett djupare plan. När Henry utforskade sitt förflutna och de viktiga relationer han haft, fick Ajla åka med på resan. Flera av deras samtal är nästintill ordagrant nedtecknade och i slutet av boken får Ajla själv formulera hur hon ser på deras relation idag.

Ajla tvekade aldrig på att det skulle bli en bok, hon hade hört Henry berätta sagor för barnen från Stora Sköndals förskola Tollare, som kommer på besök med jämna mellanrum.

Att titeln och temat skulle bli just Relationer ser de båda som självklart. För Henry är relationer livsviktigt.

– Det är avgörande för hela välbefinnandet. Hjärnan är inte ett organ för sig, utan nära kopplat till resten av kroppen. Så glädjen i att ha nära relationer inverkar även på den fysiska hälsan.

Att han lever som han lär kan Ajla intyga. Relationer till andra står i första rummet. Henry känner alla på boendet och hjälper Ajla och hennes kollegor med allt han kan. Varje dag ser han till att prata med alla de boende, på tu man hand. Han agerar hobbypsykolog vid behov och håller i boendets filosoficirkel. Men han är också ofta ute och rör sig. Lunch på restaurang hör till vanligheterna. Nu känner till och med busschaufförerna som trafikerar området igen Henry.

– Han är bra på att etablera nära relationer. De ser jag i hans samspel med de andra boende och med personalen, men också med barnen som kommer hit i vårt arbete med utbyte över generationsgränserna. De ropar efter Henry så fort de kommer innanför dörren. När de slutar förskolan och ska börja skolan, vill de komma hit för att säga hej då till Henry, säger Ajla.

Henry har haft flera höga akademiska titlar i sitt yrkesliv och ligger bakom både läroböcker och ett omfattande psykologilexikon. Men nu testar han något nytt, en roman. Förhoppningen är inte att bli rik eller berömd, utan att göra ett inlägg i samtalet om att åldras och debatten om svensk äldreomsorg.

– Många har en dyster bild av hur det är att bo på ett äldreboende. Men det känner jag inte alls igen mig i. Jag kunde inte ha det bättre. Jag tror att man måste se den sista delen av livet som en ny spännande fas.

Han menar till exempel att man inte ska försöka få sin lägenhet på äldreboendet att likna det hem man hade tidigare.

– Många försöker få med sig så mycket som möjligt. Men detta är något annat. Det kommer inte bli som det var innan. Det kommer bli annorlunda. Men det kan bli bra! Se det som en nystart i stället.

Ajla menar att Henry redan påverkat tankarna kring åldrande och äldreomsorg. Hon och hennes kollegor har fått en helt ny bild av vad det kan vara. Nu hoppas hon att fler får ta del av Henrys tankar och livsfilosofi med hjälp av hans bok.

– Han är en levande inspirationskälla, för alla. Han har helt ändrat min uppfattning om den sista delen av livet. Hans positiva personlighet sprider glädje i hela huset. Kanske kan boken nu sprida den även utanför Villa Tollare?