SVT:s Demenskören fick fortsättning på Stora Sköndal

Att sång och musik är kraftfulla verktyg vid demenssjukdom har forskning slagit fast. Det var något som SVT utgick ifrån när de tog fram tv-programmet Demenskören. Nu kan körens resa beskådas på SVT-play, där inte mindre än tre deltagare från Stiftelsen Stora Sköndals verksamheter för yngre med demenssjukdom är med och sjunger.

– Vi vet att sång och musik kan minska oro, öka välbefinnandet och förbättra kommunikationen för personer med demenssjukdom. Så när projektledaren kontaktade oss för att se om det fanns intresse svarade vi självklart ja, säger Azadeh Vaziri, verksamhetschef på Dagliljan, stiftelsens dagverksamhet för yngre personer med demenssjukdom.

Inspelningen var intensiv och den som sett programmet kan se hur nära varandra kördeltagarna och deras anhöriga kom. När de sista tonerna vid avslutningskonserten på Södra teatern klingat ut var det därför många som upplevde en tomhet. Kören hade gett så mycket.

Några av de anhöriga tog saken i egna händer och fick kontakt med en körledare som kunde tänka sig att fortsätta leda kören.

Men var skulle de hålla till? Här kopplades Annika Löfgren in. Hon är områdeschef på Stora Sköndals diakonala enhet, och van att göra mycket med små medel.

– Jag kände direkt att det här måsta vi lösa. När alla andra bitar föll på plats skulle vi väl kunna hitta en lokal?

Hon och de anhöriga kom snabbt fram till att det rum som vanligtvis används för meditation och andra gruppaktiviteter skulle passa utmärkt. Sagt och gjort. Nu har kören haft tio träffar hos Stora Sköndal. Utan Anders Bagge och utan tv-team. Men med samma energi och härliga stämning.

– Det är som en enda stor familj som möts. Det är en sådan värme och gemenskap. Sången och glädjen sprids i hela huset.

Mer än sång

Att sjunga i kören är inte bara härligt. Det är ett sätt att hålla liv i förmågor. Språket stimuleras och minnet hålls i gång när texter repeteras.

Även anhöriga får mycket ut av träffarna. Medan kördeltagarna sjunger, har de en stund tillsammans där de kan dela både glädje och sorg.

– De har ingen samtalsledare, det behöver de inte. De känner varandra nu och ger varandra så mycket, både stöd och konkreta tips.

I slutet av maj blir det avslutningskonsert. Förhoppningsvis ute i solen. Sedan är inte framtiden skriven.

– Om det finns intresse av att fortsätta använda våra lokaler så är de självklart välkomna. Men jag låter kören ta ledningen och ser på vilket sätt vi kan bistå. Oavsett hur det blir känns det fantastiskt att få ha varit med och gjort detta möjligt, avslutar Annika.