Thomas: ”Jag försöker alltid ta mig tid”

#StoltStoraSköndalare

Thomas Magnusson, Undersköterska

En social nattuggla. Så beskriver Thomas Magnusson sig själv. Det låter kanske som en motsättning. Att jobba natt på ett äldreboende kan väl inte ge utrymme för så mycket social samvaro? Men där tänker man fel, menar Thomas.

– Gå bara till dig själv. Efter en aktiv dag – när kommer alla tankar och oro? Jo, på kvällen när du ska sova. Jag har suttit vid sängen hos många som haft ett stort behov att prata just då, när de lagt sig.

Thomas började sin bana inom vården redan 1988. Han har sett äldreomsorgen förändras. Från institution med regler och ramar till hemlika boenden, med fokus på individen.

– När jag började hade alla boende sjukhuskläder på sig. Handdukarna var sjukhushanddukar. Det var inget hem.

Han minns att han reagerade på hur standardiserat det var när han började sitt första vårdjobb i Blekinge. Det fanns bestämda klockslag för när de boende skulle bytas på eller sättas på pottan. I taket tändes full belysning.

– Jag var fortfarande tonåring. Men trots att jag var ung och inte visste så mycket så kände jag att det var fel, så som man jobbade då. Det kändes som ett sådant övertramp, men jag vågade inget säga.

Idag kan han med stolthet stå för det arbete han gör. Han vågar inte gå i god för hela Sveriges äldreomsorg, men på Stora Sköndals äldreboenden är det fint att bli gammal. Det är han tacksam över att få bidra till.

– Här jobbar jag kvar tills jag blir pensionär. Det visste jag direkt när jag började. Jag kan inte säga varför, det var intuitivt. Jag bara visste det. Och nu verkar det bli så!

Än har han några år kvar, men med tanke på hur väl han trivs känns det inte sannolikt att han skulle flytta på sig. Ett tag blev han uppmuntrad av sin chef att läsa vidare till sjuksköterska. Idag är han glad att han verkligen kände efter, och kom fram till att det inte var för honom.

– Jag är väldigt tillfreds med det jag gör. Att jobba som sjuksköterska innebär för mycket kontorsarbete för att det ska passa mig. Det är journaler och vårdplanering. Jag vill hellre vara med de boende.

Däremot uppskattar han att undersköterskor idag har betydligt större ansvar än när han började. Idag är undersköterskorna en stor del av vården, när arbetsuppgifter delegeras.

–  Vi delar ut medicin, ger insulin, sondmatar. Sådant som bara sjuksköterskor fick göra förr. Vi förväntas också ta mer beslut och bestämma själva. Det gillar jag.

Thomas största tillgång är det goda humöret. Hans föräldrar har alltid skojat och sagt att han föddes med ett leende.

– Jag har en väldigt positiv grundsyn. På jobbet är jag glad och lugn. Och det smittar av sig.

En gång pratade han med sin teamchef om det faktum att det delades ut färre lugnande tabletter till de boende under hans pass – och att de flesta ändå sov gott genom nätterna. Det var konstigt, sa Thomas. Nej, inte alls, sa hans chef. Det är du som gör det.

– Det var fint att höra. Jag försöker alltid ta mig tid. Aldrig ha bråttom, även när det är mycket att göra.

Sedan gillar han att göra det lilla extra.

– En kvinna vill gärna ha hjälp att tvätta ansiktet och ögonen på kvällen, som en liten kvällsrutin. Efter det vill hon ha en liten chokladbit. Det gör mig så glad att kunna ge henne den stunden.

Lång erfarenhet hjälper i de flesta situationer. I några år jobbade han nattpatrull, hemma hos patienter. Det har gjort honom säkrare i många vårdsituationer. Men att ställas inför livets slut, kan fortfarande vara tufft. Framför allt i relation till de anhöriga, som inte sällan är i hans egen ålder.

– Jag kan fortfarande tycka det är svårt att veta hur jag ska bete mig. Jag är såklart professionell, men ibland vill de inte prata med mig som undersköterska, utan som medmänniska. Det gäller att kunna balansera däremellan.

Ett tillfälle har etsat sig fast hos honom. Han satt vak hos en kvinna, hennes sista natt i livet. Intill sängen satt också kvinnans man. Thomas funderade på hur det skulle bli, han ville inte vara i vägen, och bestämde sig för att fokusera på kvinnan, så att hon hade det så bra som möjligt.

– Det slutade med att mannen berättade hela deras livs historia för mig. Vi pratade hela natten. På morgonen dog kvinnan. Och då kände jag att jag verkligen hade gjort skillnad. Mannen hade redan fått påbörja sin sorgeprocess, tillsammans med mig. Den natten glömmer jag aldrig.

Under vinjetten #StoltStoraSköndalare får du möta våra Stolta Storasköndalare. Den viktigaste resursen vi har. Medarbetare som genom sitt kunnande och sitt engagemang, gör livet bättre för alla dem vi har äran att stötta runt om i våra verksamheter.